Åh nej. Hur kan vissa drömmar kännas så galet verkliga? Drömde inatt att jag var på IKEA. Frågade personalen om dom hade en viss vara, dom skulle kolla i lagret och sa "häng med du också". Där inne breddade den mest fantastiska värld ut sig framför mig. En lång gång i mitten och olika bås på sidorna där alla serier, produkter, tillval och färger fanns. Man fick känna på allt, bli inspirerad àv allt och se olika kombinationer.

Jag kommenterade självklart en massa saker och då var det någon som sa "du borde träffa vår chef". Ingvar Kamprad hade sålt allt till en 20åring så det var honom jag möttes av i dörren. Fick en provanställning i utformnings/designteamet och var galet lycklig. Varför måste detta vara en dröm? Varför varför varför.