Ikväll är en såndär kväll när man bara känner sig lite hudlös och nostalgisk. Kom av en slump in på klipp från bråvallafestivalen på youtube och det slutade med att jag kollade på en.. och en till och en till.. och kanske en till och.. en till. Vet inte ens om jag berättat för er att jag varit där? - Åh, det har jag iallafall. Uppfyllde en dröm som jag hade när jag var liten att vara på en green day-konsert innan jag dog och det kan jag med stolthet berätta för 11-12-13årige Emma att nu jäklar har jag sett dom live! Jag är inge sån som står längst fram och skriker och hoppar utan jag stog en bit bak (för er vana konsertmänniskor eller er med en någorlunda allmänbildning bara) där första monitorn var som man kollade på om man inte stog i första "sektionen" och såg scenen bra. Stog och gungade, sjöng med lite och grät. Grät grät grät. Det var så.. Jag vet inte. Overkligt? Fruktansvärt fint. Gick in i mig själv fullständigt. Hade fruktansvärt ont i fötterna och lågt blodtryck så var helt yr men kunde inte gå därifrån. Det där var just då dom två viktigaste timmarna i mitt liv kändes det som. För lillEmmas skull, hon ville det där så himla gärna. Två och en halv timme (!!!) bara musik man känt saker till. Man har varit ledsen, peppad, arg och förvirrad till. Suttit på flickrummet och repeatat låtar på CDspelaren medans jag satt och ritade, gått i långa skolkorridorer med green day sprakandes i några gamla hörlurar och hört på radion vid ett fåtal tillfällen.

 

Men! Tillbaka till konserten. Det var så sjukligt mycket folk, undrar om det inte var typ 45-50.000 personer? Borde stå i någon tidning eller så men orkar inte söka upp just nu. & i dom allra flesta låtarna behövde han inte ens sjunga, publiken gjorde det åt honom. Det var verkligen alla möjliga åldrar men att dom har massor med fans finns ingen tvekan om. Mycket show, drog ut på låtarna för att vira in sig i en Sverigeflagga eller dra upp någon på scen eller berätta någon halvskoj anekdot. Körde många av dom gamla goa låtarna; boulevard of broken dreams, basket case, holiday och bästa av allt; Jesus of surburbia. Hela låten. Åh, dog. Men gud vad jag babblar. Men måste tillägga att sångaren Billie joe inte har ändrats utseendemässigt en dag sen jag började lyssna på bandet för typ 10 år sedan. Även om det idag inte är mitt favoritband så är det hittills det band som lämnat mest intryck hos mig och som fått mig att växa mest som person. Tack som fan för det! Puss killar.

 

 

(och nej klippet är inte filmat av mig, men det var det bästa jag kunde hitta på youtube. Minns inte ens om jag filmade något själv? hittar iallafall inga filmer :P)